söndag 23 maj 2010

in bloom

(photo, ellen von unwerth)














Dagens marknadsyra har lämnat mig ensam och full. Fick vredesutbrott utan anledning efter för många fishbowl-mojitos på hörnet.


Min klänning är storblommig, det är något nytt jag fått för mig. Att klä mig i de oskuldsfullaste blommiga klänningarna som ett sarkastiskt insiderskämt. När jag är hög tar jag det ett steg längre, knyter sidenrosett i halsen, överdoserar rosa rouge och gömmer håret under stråhatt. Pensionärerna som passerar på trottoaren ler glatt mot mig när jag nästan ramlar över i tung haschdimma.


lördag 22 maj 2010

jag har flyttat in på festen som aldrig tar slut






















(photo av bästabästa Brassaï)

Utifrån är det bara ännu en i raden av viktorianska husfasader, men här inne har Adriens vardagsrum blivit Londons privataste nattklubb. Italienare sitter utströdda i de marockanska golvkuddarna och röker, en punk-tjej har allt utom sex med en spinkig kille i hörnet, vid matsalsbordet sitter Saint Martins-eleverna och dricker andras vin, i en av sofforna sitter en medelålders man och pratar alldeles för mycket med en ointresserad omgivning som istället för att lyssna fokuserar på alkohol-och drog-buffén på bordet framför dem, samtidigt som varje sekund dokumenteras av amatörfotografernas hårdjobbande linser.

Bandmedlemmar, modeller, hemlösa, stylister, hedonister, arbetslösa, heltidsfestare- stereotyperna svämmar över dygnet runt. Vi har sagt hej då till omvärldens dygnsrytm och flyttat in i soffgrupperna.

torsdag 20 maj 2010

london och en smutsig fransman

Jag vaknade i London av olika anledningar.

Har ett hotellrum fast har flyttat in i Adriens vardagsrum. Han är från champagne men dricker onaturligt mycket bordeaux. När han drar linor ska han tvunget göra det från dvd-omslaget av The Shining, utan att faktiskt ha sett filmen.

För det mesta går han runt i kalsonger (samma par flera dagar i sträck), alternativt matchat med en maläten militärjacka. Skulle kunna skriva en uppsats om alla hans fel, men nöjer mig med att säga att han hellre lyssnar på Gaga och Beyonce än The Cure, även om jag berättat att Cure är Gagas favorit.

måndag 17 maj 2010

ensam hemma med spegelbilderna



































(photo, ellen von unwerth)


Måndagar är alltid fantastiska. Det är då de går till jobbet, försvinner ut i vardagen. Efter en helg med småskalig psykisk misshandel är en tom våning det bästa som finns.

Söndag natt är traditionellt sömnlös. Vrida, vända. Hundratusen synonymer för sovposition. Jag brukar ligga vaken och fylla i alla veckans tomma timmar, planera morgondagens outfit. Det blir alltid vad som helst i golvlängd. Kimonorockar med orientaliska broderier, svepande klänningar med mycket tyg (jag har samlat på mig ett antal), åtsmitande halsband och matchande påfågelfjädrar i håruppsättningen. Jag tar mig till och med tid att sota ögonen med kohl, allt för att speglarna ska förvandlas till vackra konstverk (vi har många).


*jag var världens äldsta barn, hundra år gammal i ett tolfte levnadsår. springer ikapp livet

söndag 16 maj 2010

gryningsdoften som aldrig går ur













Somnade i fel säng igår. Fångad i en intim ställning med en människa som framkallade obehag och äckelkänslor i hjärtat. Det är inte du, det är jag. När fågelkvittret väckte mig fick jag sparka och skrika av mig klibbiga vita lakan för att ta mig ut. klänningen, hallen, skorna, dörren.

Mitt vita råsiden doftar av rök och andras hud, av trång svettig konsert. Inte för att jag ville kastas runt av ett öldoftande publikhav eller njuta av musiken, utan för att en före detta kärlek brukar dra linor med bandmedlemmarna när de är i stan.

Uppenbarligen är han inte så före detta.
Och uppenbarligen var det inte hans säng.

lördag 15 maj 2010

djur som kläder

det här med levande djur som accessoarer är ju helt genialt. matcha med döda som Anita och du kan börja ta inträde som ditt eget zoo. (kanske ett bra jobbförslag för elin?)






fredag 14 maj 2010

blottade blodådror









































Försök till presentation, take one.


Mitt DNA kommer från en vacker isdrottning och en före detta playboy med gott hjärta. Tidiga minnen involverar deras vänner, som alla titulerade sig själva som konstnärer (även om de flesta av dem var arvtagare eller aristokrater som förverkligade en dröm om bohemliv). Jag brukade smyga bort från formella middagsbjudningar in till deras ateljeér och drömma mig bort i målade landskap, abstrakta färgklickar och pretentiösa fotografier.

och den ökända syskonskaran... Vi föddes som irritationsmoment- tillfälliga störningar i våra föräldrars intensiva romans. Deras kärlek är en järnbur som inte kunnat låsas upp med våra desperata barnskrik eller blodiga handleder. All you need is love. Mina syskon har ihåliga hjärtan, de har ärvt mammas minusgradiga känslor och pappas taktiker (sannolikt är att någon av mina bröder krossade ditt hjärta hårdast och hänsynslösast).

Själv fick jag spendera åren som den yngsta, det sista misstaget. Lika välkommen som en maska i strumpbyxorna (pre-grunge). Jag fick DSM-IV-koder istället för smeknamn och världens alla höga berg och bottenlösa tjärn till liv.

torsdag 13 maj 2010

kubla khan furs
















Opiaterna raderar mig från verkligheten i några timmar. Stuckaturerna i taket kryper runt långsamt tills de försvinner helt.

myser in mig i sobelpäls (ett av resultaten av ett uppshoppat arv) och stannar där hela dagen. Staden utanför är kallregnad och öde. Gillar inte alls vart gårdagen tog vägen, men ångest omvandlas så fort till eufori med en enkel liten tablett.

Fast jag behöver bara fly verkligheten i några dagar till. Sedan flyr jag landet.

onsdag 12 maj 2010

god morgon begravningståg

Fastnar vid fönsterrutan. Regnet landar tungt och suddar ut alla svartklädda varelser som springer runt frenetiskt nere på gatan. Utsikten förvandlas till alkohol-och-regn-blandad gegga på min näthinna.

Jag vet redan vad som kommer hända ikväll. Ändå kastar jag mig in på rökdoftande uteserveringar mellan män jag redan tackat nej till.

ÄN så länge är det bara morgon, och Radiohead spelar Paranoid Android i bakgrunden (en blandskiva jag snodde av ett one night stand, sexet var dåligt men musiken var bra). Jag sköljer ner alla spår av existentiell ångest med vodkajuice och dansar långsamt med tomt coctailglas i handen, parkettgolvet knarrandes i otakt med musiken.

Idag ska jag vara full hela dagen.

tisdag 11 maj 2010

om orden rimmar betyder de samma sak. det berättade bob dylan































I min Svenska hemstad är jag anonym. En vacker främling, en passiv åskådare. Jag har gett upp på livet här, räknar nätterna tills jag återvänder.
Till världen.

Här har jag inte legat med alla de rätta killarna. Inte fått inbjudningskort till alla de rätta festerna. Ibland känns det som om jag existerar i en parallel verklighet. Minnen av dekadenta utsvävningar i storstadsatmosfär rimmar inte på smutsiga göteborgskanaler.

(photos: weheartit & Tony Korody)

söndag 9 maj 2010

phoenixes & peacocks





































Är det onormalt för en tjugoårig flicka att klä sig som en fågel? Låt mig precisera mitt ideal: ihåligt skelett och fjädrar head to toe. Nätter bakom strutsboan, påfågeljacka i stömmen av lämlar på kungsgatan. Det bästa är solfjäder-kragen i vit svan som tonar upp sig i nacken som på en av damerna i en kortlek. Om jag får ett infall och vill känna mig normal brukar jag ta på mig den och komma över det.

Kanske bär jag fjädrarna som en daglig fascination för att uppväga det faktum att jag inte levde för tvåhundra år sedan och skrev böcker med dem.


(bilder skannade från gamla vogue)

lördag 8 maj 2010

masquerade



















Anledningar till att blogga


* bota tristessen som spökar under vakna nätter

* ta av masken, den skaver nu

fredag 7 maj 2010

Narcissus is my mother, Narcissus is my father














Mina föräldrar skulle aldrig skaffat barn.


Min fars familjeådra, med mentala störningar bakom en fasad av pengar och framgång, festerna där efternamnen på gästerna var tvådelade och stavades med F istället för V, där alla blundade för alkoholismen, incesten och misshandeln. Min mammas släkt, där sinnessjukdomen påträffats lika frekvent som skriken på mentalsjukhuset. Skriken. Ibland ilar de i min kropp som en kallsvettig rysning av obehag. Det värsta var att inse att jag var precis som dem. Ännu ett i raden av namnlösa psykfall. Ett patientsnummer som tilldelas ett utskrivet recept för mental stabilitet.


Höjden av egoism är att välja att inte utplåna ett foster.