Somnade i fel säng igår. Fångad i en intim ställning med en människa som framkallade obehag och äckelkänslor i hjärtat. Det är inte du, det är jag. När fågelkvittret väckte mig fick jag sparka och skrika av mig klibbiga vita lakan för att ta mig ut. klänningen, hallen, skorna, dörren.
Mitt vita råsiden doftar av rök och andras hud, av trång svettig konsert. Inte för att jag ville kastas runt av ett öldoftande publikhav eller njuta av musiken, utan för att en före detta kärlek brukar dra linor med bandmedlemmarna när de är i stan.
Uppenbarligen är han inte så före detta.
Och uppenbarligen var det inte hans säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar