Opiaterna raderar mig från verkligheten i några timmar. Stuckaturerna i taket kryper runt långsamt tills de försvinner helt.
myser in mig i sobelpäls (ett av resultaten av ett uppshoppat arv) och stannar där hela dagen. Staden utanför är kallregnad och öde. Gillar inte alls vart gårdagen tog vägen, men ångest omvandlas så fort till eufori med en enkel liten tablett.
Fast jag behöver bara fly verkligheten i några dagar till. Sedan flyr jag landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar