lördag 22 maj 2010

jag har flyttat in på festen som aldrig tar slut






















(photo av bästabästa Brassaï)

Utifrån är det bara ännu en i raden av viktorianska husfasader, men här inne har Adriens vardagsrum blivit Londons privataste nattklubb. Italienare sitter utströdda i de marockanska golvkuddarna och röker, en punk-tjej har allt utom sex med en spinkig kille i hörnet, vid matsalsbordet sitter Saint Martins-eleverna och dricker andras vin, i en av sofforna sitter en medelålders man och pratar alldeles för mycket med en ointresserad omgivning som istället för att lyssna fokuserar på alkohol-och drog-buffén på bordet framför dem, samtidigt som varje sekund dokumenteras av amatörfotografernas hårdjobbande linser.

Bandmedlemmar, modeller, hemlösa, stylister, hedonister, arbetslösa, heltidsfestare- stereotyperna svämmar över dygnet runt. Vi har sagt hej då till omvärldens dygnsrytm och flyttat in i soffgrupperna.

1 kommentar:

  1. Jag tycker att din blogg är briljant.
    Du beskriver så träffande den här scenen, jag kan se det framför mig.

    I ett sådant vardagsrum ska jag leva i ett tag, nån gång.

    SvaraRadera