Mina föräldrar skulle aldrig skaffat barn.
Min fars familjeådra, med mentala störningar bakom en fasad av pengar och framgång, festerna där efternamnen på gästerna var tvådelade och stavades med F istället för V, där alla blundade för alkoholismen, incesten och misshandeln. Min mammas släkt, där sinnessjukdomen påträffats lika frekvent som skriken på mentalsjukhuset. Skriken. Ibland ilar de i min kropp som en kallsvettig rysning av obehag. Det värsta var att inse att jag var precis som dem. Ännu ett i raden av namnlösa psykfall. Ett patientsnummer som tilldelas ett utskrivet recept för mental stabilitet.
Höjden av egoism är att välja att inte utplåna ett foster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar